Jag har verkligen haft en allt igenom dålig dag. Eller inte allt igenom egentligen, jag var glad imorse när jag vaknade och fick ett mycket vackert mms. Men sen gick det stadigt utför.
Jag tänker inte tråka ut er med detaljerna men vi kan säga som så att allt som möjligtvis kan gå fel har också gjort det. Det slutade med att jag stod på jobbet vid 22.00 tiden och slet i 80kg stång och grinade av uppgivenhet och frustration för att den inte rubbades på plankan.
Efter en stund svalde jag min stolthet och bad om hjälp. Jag hatar att be om hjälp på jobbet, jag vill kunna lika mycket som alla andra (sen att "alla andra" är karlar med muskler, längd och vikt som inte jag har, hör inte hit).
Men nu när jag kom hem och har samlat mig så blir jag nästan förbannad på mig själv. För trots allt som gått fel idag så är det ändå sista jobbdagen imorgon, jag ska tvätta, packa och fika med Emma.
Imorgon efter jobbet så ska jag gå och lägga mig för att på fredag är det bara en tågresa som står mellan mig och den fantastiska människan som får mitt arma flickehjärta att slå dubbelt. Jag har inget att klaga över egentligen, ingen anledning att hänga läpp. Fy farao fröken, ta dig i kragen! Så tänker jag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar