Men idag så har jag verkligen saknat de här slentrianaktiga, att bara sitta bredvid varandra i soffan och se på TV, man behöver inte ens prata, inte ens röra varandra, bara samexistera. Eller att ta en kopp kaffe och prata om hur dagen varit. Jag saknar det.
Jag antar att det blir så när man är van vid att den andra personen "bara är där" hela tiden. Det är en trygghet och en vana. Just nu längtar jag tills nästa helg när Nisse kommer hit och ska fira min och Niklas födelsedag. Det känns som att det var evigheter sen vi sågs fast det är mer eller mindre en vecka sen.
Som sagt, man blir ruskigt bortskämd. Men det betyder inte att jag inte uppskattar det jag har. För det gör jag, det är bara svårt att se det ibland när man sitter mitt uppe i det. Men egentligen så har jag det förjävla bra.
Denna bild togs för ganska exakt ett år sedan på
vår gräsmatta här hemma i Årby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar