Attans vilka blickar man kunde få om man råkade sätta sig i hennes hörn av soffan, både jag, Ida, Cajsa och Nisse fick våran beskärda del av dem, då satte hon sig ganska nära på golvet och stirrade på en tills man flyttade på sig.
När vi hade henne längre perioder när Filip var ute i världen och reste så fick hon sova i min säng, gärna skulle hon ligga raklång, tätt intill och gärna med huvudet på kudden. Gullehund!
Okej, jag saknar inte bara Hilja, jag saknar Filip också med alla våra kaffestunder på eftermiddagarna när han kom från jobbet och diskussionerna om allt mellan himmel och jord. Oh, good times.
Fina Hilja.
1 kommentar:
Aw, en sån sötplutt! ;D Jag kom för några dagar sen att tänka på när jag började gråta när vi såg Skönheten och Odjuret och Hilja gick runt bordet och kom och la huvudet i mitt knä. Då ville man typ sno med sig henne hem i sin ryggsäck if you know what I meean? ;D
Skicka en kommentar