They come and they go.

 

Julloven har blivit lite mer speciella nu sen jag flyttade till Falun. De är alltid stressiga för att hinna med allt och alla men i år så tog jag det bara lugnt. Hösten har inte varit allt för rolig och jag bestämde mig för att inte planera någonting och bara ta det som det kommer.

 

Men en tradition som jag naturligtvis planerade in var mitt och Jennys årliga pepparkakshus-snickeri. I år var vi mer ambititiösa än någonsin och bestämde oss för att göra hela huset själva, inga färdiga delar eller något sådant.

 

Det var en strid utan dess like men efter en del skrikande, mätande, brännande av fingrar på varmt socker, ispåsar, armbågar brända på plåtar, pillande och målande så kunde vi tillslut luta oss tillbaka och stolt insupa den perfekta bilden av "Jorms wärdshus" med tillhörande firmabil. Ack och ve! Pepparkaksarkitekter skulle vi ju ha satsat på från början, naturbegåvningar är ju vad vi är.

 

Extra speciellt blev det ju eftersom det var den där mellantiden. Jenny kom ju hemfrån Asien i november och nu har hon precis kommit fram och installerat sig i Holland. Jisses, hon är bra världsvan den där bästa vännen jag har. Det är ju inte bättre än att man blir sjukt imponerad (och lite avundsjuk). Men det som är bra med Holland är att det inte är så långt borta, så även om det faktiskt är Holland (som Jennys mamma skulle sagt) så är det inte längre än att jag planerar en liten våldgästning i vår, det kommer bli grymt!